Har funderat lite på de där med att få fler barn. Denna graviditet var väldigt psykiskt påfrestande pga all ovisshet, extra ultraljud, fostervattenprov osv. Dock klarade jag mig med den fysiska biten. Mådde aldrig illa, hade inte ont, ingen särskilt stor mage osv. Jag tyckte hela graviditeten var väldigt lång och plågsam, och jag trodde aldrig att det skulle komma någon bebis. Skulle jag däremot bli gravid nu så tror jag inte att de skulle kännas lika. Nu vet jag att allting är värt det i slutändan. Det kommer en bebis. Ditt eget barn. Det var något jag upprepade till barnmorskorna flera gånger när Pontus kommit upp på mitt bröst. "Är han verkligen min? Han är så perfekt" . Jag vill absolut ha flera barn, och de vill även min sambo. Men om jag lyckas planera denna gången ska jag vänta tills Pontus är 2-3 år. De är lagomt :) och man blir ju inte direkt yngre, haha.